Welcome to hell(vetet)
Ja då var dagen kommen, den som vi helst av allt önskade slippa. Det började redan sista kvällen då Heidi kände sig trött och svag. Vi tänkte att det berodde på hennes kroniska bihåleinflammation. Samtidigt började både E och V känna lite halsont och blev snuviga. Som om inte det var nog så plingade det till i herr S telefon. Mail från båtfitman som meddelade att alla speedboats var förbjudna att lämna Bali mellan 21-25 juli. Detta satte oss i en knivig situation då vi skulle åka från Gili Air till ön Nusa Lembongan. Nu fick vi höra att vi inte kunde lämna ön och definitivt inte komma till Nusa Lembongan. Samtidigt som detta händer briserar nästa bomb. Raketljudet eller explosionen kändes igen. En av oss vuxna, vi kan väl säga hon med bihålorna, hon hade nu även problem med bajhålan (försök till humor)! Bali belly...we have missed you!
Samtidigt som Heidi ockuperade toaletten började herr S leta alternativa resor till först och främst Bali. Det fanns två alternativ, flyg eller slow boat. För 8 tusen kronor kunde vi få en flight från Lombok via Jakarta med övernattning där och så ett morgonflyg till Bali. En flygrutt som normalt sett kostar 2 tusen och tar 20 min skulle nu nästan ta ett dygn. Nej tack. Alternativet skulle då vara slow boat som enligt källor tog 4-5 timmar. Heidi sa go for it. Samtidigt fick jag besked att vi kunde avboka hotellet på Nusa Lembongan och full refund. Boende på Bali kunde vi fixa ändå tack vare vårt kort där de garanterar plats till oss kortinnehavare. Valet föll på hotellet Fairmont i Sanur. Detta hotell är lite speciellt då de inte har vanliga rum utan enbart sviter 🙃 Allt klart för "hemfärd" skulle Ms Bali belly greja 5-6 timmar var den stora frågan. Speciellt då vi läst om hur äcklig båten var...
Ett par timmar senare var det dags! En av oss fick ledigt från toaletten och de andra sjuklingarna var tack och lov mycket bättre. Åsna och vagn var dagens första resesätt och klockan 7 stod Legolas och Gilis Markatta redo i andra par utvändigt samt i dödens position. Båda travade på i rekordtempo och.10 min senare var vi på upploppet mot hamnen. Efter smidig incheckning fick vi reda på att en liten båt skulle köra oss till Lombok där sedan slow boat skulle ta oss vidare till Bali. Vi ombads vänta på kajen. I gassande och gasande 😂 värme stod vi sedan snällt i 2 timmar innan den lilla båten kom.
Efter flertalet körningar i magen var såväl Fru S som övriga resenärer redo för avfärd. Väl ombord så gick faktiskt denna resa på knappa 15 minuter. Där i hamnen mötte de oss och berättade att vi snart skulle åka buss till slow ferry! Jaha färdsätt 3 var på ingång. Återigen väntan i solen i dryga timmen innan vi äntligen kom ombord bussen. Då kom nästa chock, bussresan skulle ta 2 TIMMAR!!! Jag såg skräcken i fru S ögon, hon hade nu hållit sig i 3,5 timmar och nu skulle hon hålla sig i ytterligare 2 timmar för att sedan åka båt i 4-5 timmar! Detta kommer aldrig gå tänkte vi men med en nyinköpt toarulle i högsta hugg gav vi det ett försök.
Två timmar buss rullade på rätt okej med lite sömn och samtidigt ett fantastiskt vackert landskap. Väl framme i hamnen fick vi först vänta 30 min på att allt bagage som skickades separat kom fram. Självklart väntade vi i värmen igen. Med 4 väskor i handen så promenerade vi en kort sträcka ner till terminalen. Där kom nästa chock! Vi var inte ensamma om denna resa. Tusentalet resenärer köade om 350 platser i timman som båtarna hade lov att ha med ombord. 3 timmars väntan var nog för lilla frk S som svimmade av utmattning och värmen. Tack och lov hade vi vatten, resorb, chips och kakor och många hjälpsamma medresenärer som flyttade fram oss i kösystemet så att vi kom innanför dörrarna och kyla. Hon blev faktiskt "kry" relativt fort men det var läskigt. Vid detta lag hade vi varit på resande fot i 8 timmar och var fortfarande inte ombord på färjan.
17:00 steg vi äntligen ombord på färjan, som i sig inte var jättefarlig, och fick sista platserna ute på däck fast under tak tack och lov. Fru S tänker ni, hur går det för henne? Jo trot eller ej, antagligen gjorde Vs svimning att H fick tänka på annat än att hålla sig, och tänk nu passerade vi även 10 timmars restid när båten stävade ut.
Plötsligt gick det inte längre! H måste på toa!!! Stackars kvinna, odören var VIDRIG och på toaletterna på båten var det bara ett hål!!! En likblek men lättad fru H kom ut och sa att det var det VÄRSTA hon upplevt (betyg 0/5).
Klockan 20:15 anlöpte vi hamnen Padang Bai på Bali! Härligt tänkte vi. Snart fint hotell igen, fru S tänkte enbart på en fin toa :) Tyvärr visade det sig att hamnen var full så vi låg ute på redden i två timmar innan vi la till i hamnen 23:30! Dvs. 16,5 timmar senare. Där klev herr S in i matchen och struntade i att vänta på den transfer som ingick. Han hittade Balis Louis Hamilton som erbjöd sig för en men Balimått dyr peng köra oss snabbt till vårt hotell Fairmont Sanur!
Väl framme välkomnade de oss som kungafamiljen! Uppgraderade till en fantastiskt svit med utsikt över Balihavet och en personlig butler som beställ nattmat till oss. 00:30 satt vi ner på en gigantisk altan och åt några slices pizza...snart joinade även fru S som inspekterat toaletten (5 av 5). När sista slicen var uppäten konstaterade vi att klockan var 01:00 och att vi hållet igång i 18 timmar!!!
Idag skriver vi söndag den 22 juli och vi gratulerar överstekvinnan tillika herr Ps mor, Hs svärmor och V och Es farmor som fyller 83! Grattis U! Efter en välbehövlig natts sömn väntade Fairmonts GIGANTISKA frukkostbuffé. Som om inte denna räckte så erbjöds även a'la carte meny med sjukt mycket märkligt frukostmat, se bilder nedan. Vi njöt sedan vid en fantastisk infinitypool precis vid stranden med härlig utsikt mot havet. Idag känner vi att hotellet gjorde resan från helvetet värd varje timma, varje toapappersblad!
Här bor vi :)
Vi hörs snart igen kompisar.
Pöss och kram!
Samtidigt som Heidi ockuperade toaletten började herr S leta alternativa resor till först och främst Bali. Det fanns två alternativ, flyg eller slow boat. För 8 tusen kronor kunde vi få en flight från Lombok via Jakarta med övernattning där och så ett morgonflyg till Bali. En flygrutt som normalt sett kostar 2 tusen och tar 20 min skulle nu nästan ta ett dygn. Nej tack. Alternativet skulle då vara slow boat som enligt källor tog 4-5 timmar. Heidi sa go for it. Samtidigt fick jag besked att vi kunde avboka hotellet på Nusa Lembongan och full refund. Boende på Bali kunde vi fixa ändå tack vare vårt kort där de garanterar plats till oss kortinnehavare. Valet föll på hotellet Fairmont i Sanur. Detta hotell är lite speciellt då de inte har vanliga rum utan enbart sviter 🙃 Allt klart för "hemfärd" skulle Ms Bali belly greja 5-6 timmar var den stora frågan. Speciellt då vi läst om hur äcklig båten var...
Ett par timmar senare var det dags! En av oss fick ledigt från toaletten och de andra sjuklingarna var tack och lov mycket bättre. Åsna och vagn var dagens första resesätt och klockan 7 stod Legolas och Gilis Markatta redo i andra par utvändigt samt i dödens position. Båda travade på i rekordtempo och.10 min senare var vi på upploppet mot hamnen. Efter smidig incheckning fick vi reda på att en liten båt skulle köra oss till Lombok där sedan slow boat skulle ta oss vidare till Bali. Vi ombads vänta på kajen. I gassande och gasande 😂 värme stod vi sedan snällt i 2 timmar innan den lilla båten kom.
Efter flertalet körningar i magen var såväl Fru S som övriga resenärer redo för avfärd. Väl ombord så gick faktiskt denna resa på knappa 15 minuter. Där i hamnen mötte de oss och berättade att vi snart skulle åka buss till slow ferry! Jaha färdsätt 3 var på ingång. Återigen väntan i solen i dryga timmen innan vi äntligen kom ombord bussen. Då kom nästa chock, bussresan skulle ta 2 TIMMAR!!! Jag såg skräcken i fru S ögon, hon hade nu hållit sig i 3,5 timmar och nu skulle hon hålla sig i ytterligare 2 timmar för att sedan åka båt i 4-5 timmar! Detta kommer aldrig gå tänkte vi men med en nyinköpt toarulle i högsta hugg gav vi det ett försök.
Två timmar buss rullade på rätt okej med lite sömn och samtidigt ett fantastiskt vackert landskap. Väl framme i hamnen fick vi först vänta 30 min på att allt bagage som skickades separat kom fram. Självklart väntade vi i värmen igen. Med 4 väskor i handen så promenerade vi en kort sträcka ner till terminalen. Där kom nästa chock! Vi var inte ensamma om denna resa. Tusentalet resenärer köade om 350 platser i timman som båtarna hade lov att ha med ombord. 3 timmars väntan var nog för lilla frk S som svimmade av utmattning och värmen. Tack och lov hade vi vatten, resorb, chips och kakor och många hjälpsamma medresenärer som flyttade fram oss i kösystemet så att vi kom innanför dörrarna och kyla. Hon blev faktiskt "kry" relativt fort men det var läskigt. Vid detta lag hade vi varit på resande fot i 8 timmar och var fortfarande inte ombord på färjan.
17:00 steg vi äntligen ombord på färjan, som i sig inte var jättefarlig, och fick sista platserna ute på däck fast under tak tack och lov. Fru S tänker ni, hur går det för henne? Jo trot eller ej, antagligen gjorde Vs svimning att H fick tänka på annat än att hålla sig, och tänk nu passerade vi även 10 timmars restid när båten stävade ut.
Klockan 20:15 anlöpte vi hamnen Padang Bai på Bali! Härligt tänkte vi. Snart fint hotell igen, fru S tänkte enbart på en fin toa :) Tyvärr visade det sig att hamnen var full så vi låg ute på redden i två timmar innan vi la till i hamnen 23:30! Dvs. 16,5 timmar senare. Där klev herr S in i matchen och struntade i att vänta på den transfer som ingick. Han hittade Balis Louis Hamilton som erbjöd sig för en men Balimått dyr peng köra oss snabbt till vårt hotell Fairmont Sanur!
Väl framme välkomnade de oss som kungafamiljen! Uppgraderade till en fantastiskt svit med utsikt över Balihavet och en personlig butler som beställ nattmat till oss. 00:30 satt vi ner på en gigantisk altan och åt några slices pizza...snart joinade även fru S som inspekterat toaletten (5 av 5). När sista slicen var uppäten konstaterade vi att klockan var 01:00 och att vi hållet igång i 18 timmar!!!
Idag skriver vi söndag den 22 juli och vi gratulerar överstekvinnan tillika herr Ps mor, Hs svärmor och V och Es farmor som fyller 83! Grattis U! Efter en välbehövlig natts sömn väntade Fairmonts GIGANTISKA frukkostbuffé. Som om inte denna räckte så erbjöds även a'la carte meny med sjukt mycket märkligt frukostmat, se bilder nedan. Vi njöt sedan vid en fantastisk infinitypool precis vid stranden med härlig utsikt mot havet. Idag känner vi att hotellet gjorde resan från helvetet värd varje timma, varje toapappersblad!
Vi hörs snart igen kompisar.
Pöss och kram!
Kommentarer
Skicka en kommentar