Apattack x 2 och strandliv

We are alive!!! Den meningen har I detta fall dubbel betydelse. Dels att det var ett tag sedan vi skrev men framför allt att vi överlevt 2 stycken apattacker på lika många dagar. Vi tar det i tur och ordning.

Vi vaknade upp villan i Ubud till en fantastisk soluppgång med tuppar och apors morgonbestyr i bakgrunden. Efter ett härligt morgondopp i villans infinitypool väntande en välbehövlig frukost. Frukosten på Udaya resort var inte så som vi brukar ha det på våra hotell då Udaya inte kör buffékonceptet utan allt beställs från en frukostmeny istället. Ett helt genialt koncept om du frågar oss. Man okynnesäter inte, allt är fräscht och framförallt så slipper man därmed de där extra kilona som annars lätt sätter sig runt midjan pga den där extra chokladcroissanten. Lagom mätta packade vi ihop väskan för våra utflyktsmål som för dagen var 2 st. Vi skulle dels besöka Monkey Forest och sedan de berömda risterrasserna i Tegalalang. Då dessa ligger utspridda hade vi hyrt en bil med chaufför under 5 timmar för 300000 rupier eller knappa 200 kr.

Chauffören föreslog att vi skulle börja med Monkey Forest då han trodde att det skulle vara mindre turister på förmiddagen än på eftermiddagen. Monkey Forest är en park eller snarare djungelpark med 3 st gamla tempel. Djungeln och templen är idag hem för 1000 vilda apor. Precis överallt är dom. Stora, små, feta, smala, bebisar, pensionärer, elaka och kärlelskranka. Precis som vi med andra ord. Känslan när vandrar runt är att man hamnar mitt i en "Jakten på den försvunna skatten" film där herr S har rollen som Harrison Ford, fru S, forskaren som faller för H. Ford vid första ögonkastet och barnen....ja...Hmm statister kanske?

För 30000 rupier eller 18 kronor köpte man rejäl klase bananer som man kunde använda om man önskade en "tête-á-tête" med aporna. Självklart var detta ett måste och först ut var så klart familjens försökskanin Harrison Ford. Tipset var att hålla ut handen med öppen hand så skulle apan hoppa upp och sedan sitta kvar och mumsa på axeln. Precis så inträffade och det var till en början riktigt läskigt men när man slappnade av så var det otroligt mysigt och gulligt. Pälsen var så len och de små händerna var som att de smörjt in dessa med Dove handkräm varje dag. Herr S fick tom en puss på kinden av den söta och snälla apan. Kärlek vid första bananen alltså!

När det så var statisten Biffens tur så gick det till en början bra. Han mumsade på bananen i Elliotts famn, men när han fick syn på herr Ford så tog han ett jätteskutt över till sin nya själsfrände för att rensa herr S öron. Det är då det händer!!! Vi kan kalla honom Evil...en grå, ful liten djävul till apa bestämmer sig för att ta ett smakprov på vår Biff!!! Helt plötsligt hänger Evil i Elliotts arm till allas chock och Elliotts skriker..."Han bet mig, jo han bet mig"!!! Som tur var fångade vi det hela på film som ni kan se nedan. Tur i oturen var bettet av lindrigare art så efter ett besök i sjukstugan var vår Biff renttvättad och ihopplåstrad.

Lite skärrade begav sig familjen tillbaka till bilen och tacksamma för att nästa punkt på programmet skulle vara en lugnare och vackrare upplevelse. De 35 minuter som vi färdades uppåt mot risfälten gav även Biffen lite lugn och ro och han landade i att han nyss blivit biten av en apa. I samma veva begravdes smeknamnet Biffen och vi hade plötsligt med oss en Monkey boy! Familjen S egna lilla Mowgli!

Vad gäller Tegalalang och dess risterrasser så behöver jag inte skriva så mycket mer än att låta bilderna nedan tala för sig själva. Det var helt enkel grrrrreaaaat (som Mowgli och Baloo hade sagt)!

Efter en vacker hemfärd, lite chill och middag på vår terrass så la vi oss tidigt då vi följande morgon skulle bli upphämtade av vår chaufför Ngurah (uttalas Nurra). Han körde oss ifrån djungelparadiset med över 1000 tempel i Ubud till flygplatsen med samma namn som vår chaufför Ngurah Rai då vi skulle med flyget från Bali till Lombok.

Väl Ute på flygplatsen ljöd det i högtalarsystemet gång på gång "Silfverling to Jakarta immediate boarding at gate 3". Detta kunde ju inte stämma. Vi skulle ju till Lombok Praya. Efter att ha hört meddelandet en 3:e gång fick herr P kalla fötter och skyndade till gate 3. Framme där räddade han en pinsam situation då de ropade ut en 4:e gång "Silfverling to Jakarta gate closes" då han samtidigt såg på gateskylten att flygbolaget hette Citylink. Kombinationen indoengelska och kass högtalare gjorde att Citylink snabbt blev Silfverlink i ett Silfverlingskt öra. Puh vi kunde hoppa på vårat flyg till Praya Lombok. Men precis när vi skulle boarda rätt flyg så stängdes flygplatsen i en timme pga Indonesiens president skulle landa med sin privatjet. Typiskt när vi precis sluppit Jakarta och var på väg ombord så blev vi hastigt och lustigt försenade. Men en timma senare var det äntligen vår tur. Efter 20 minuters effektiv flygtid där de han servera dricka och snacks (galet), så fick Garuda Indonesias kärras däck smaka på Lomboks flygplats asfalt. Vi var tillbaka på ön som vi lärt oss uppskatta 2 år tidigare. 

Väl ute ur terminalen såg vi den fina skylten med Mr and Mrs Silfverling. Skylten tillhörde hotellets chaufför som skulle ta oss de 30 minuterna till Novotel Lombok. Vi hade på bilder sett att denna resort låg helt isolerat på den sydligaste spetsen av Lombok. Pga vårat magiska kort och massor av lovord så valde vi detta hotell trots remote läge. Vi tänkte att det blir perfekt för oss att bara komma ner i varv efter en hektisk jobbvår och sommar och för barnen en lika intensiv fotbollssäsong. Redan i bilen märkte vi på chauffören att de väntat på oss en stund. Inte bara pga förseningen utan det stod klart att vi var väntade. Det magiska kortet hade på nytt gett oss celebrity status och därmed VIP treatment. När så bilen rullade in på resorten så stod hela personalen inkl ledningen och hotellets general manager i givakt och välkomnade oss. Även här hade de uppgraderat oss till en vacker bungalow ett stenkast från stranden och med en insynsskyddad trädgård med egen pool. 

Resorten i sig är helt magisk. Den är relativt liten till antalet rum och bungalows men utsprid på den långa privata stranden. Detta gör att det inte känns som en liten resort som det kanske egentligen är. I och med att den ligger lite utanför har de satsat på massor av aktiviteter och bra mat. Dessutom fick vi en massa andra treats som vouchers till 90 minuters hårspa, helkroppsmassager och inbjudan till cocktailparty hos hotellchefen för att nämna några ytterligare bra saker. Mer än så tänker jag inte beskriva detta hotell, eller jo, det är fantastiskt. Till och med så fantastiskt att det hamnar på vår topplista trots att detta ställe inte alls är lika lyxigt som många av våra andra på listan. Här njuter man verkligen.

Igår morse kände herr och fru S att de ville starta dagen med en timmes powerwalk. Det visade sig bli ett äventyr som mitt i promenaden övergick till 500 sprint. Varför då undrar ni kanske? Plötsligt hördes flera skrik från berget som vi just var i färd att runda. När vi vände oss om såg vi 3 st stora apor som vi tydligen stört. De hade just inlett operation förinta Herr och fru S. Med en puls på 3000 började det livrädda paret att spurta, spurta för sitt liv!!! Efter ca 300 meter störde vi så ett gäng vildhundar. Detta visade sig dock bli vår räddning då aporna ryggade tillbaka till hundarnas skall och 200 meter senare var herr och fru S i säkerhet.

Efter detta det längsta blogginlägg i historien har herr P nu fått iPhonetumme. Förhoppningsvis läker den snabbt så vi kan uppdatera lite mer frekvent och därmed inte tråka ut er med en massa text. Dessutom är det väl egentligen bilderna man vill se? Hursomhelst, vi har det fantastiskt och snart hörs vi igen. Kraaaaam på er