Bali dag 10 och 11

Moi moi.. Halloj,

Låt oss först ge en update på Biffen. Efter en "hästkur" så ser vi ljuset i mörkret. Febern har gått ner från 39,8 till 38,5. Doktorn lovade att han skulle bli bra lagom till torsdag/fredag och det känns som om hon får rätt. Därför fick ni ingen blogg igår. Det hände inte så mycket mer än att jag och Heidi jobbade i skift med Biffen på rummet och Vendela på stranden.

Idag tisdag bytte vi dessutom hotell för sista gången på Bali. Från stranden Seminyak till Sofitel på stranden Nusa Dua. Vilken lyckoträff. Inte för att de andra hotellen varit dåliga, tvärtom, men detta är liksom Bali hotellens Rolls Royce. Vi har haft förmånen att få bo på många bra hotell genom åren, men detta slår allt.

Det började redan vid incheckning. Vårt lilla kort såg till att vi fick checka in upp i loungen Club Millésime. Denna klubb är även den plats där man även kan slappa, dricka fria drinkar/vin/champagne och äta gratis på. Där vid incheckning fick vi även reda på att vi blivit uppgraderade till en Lagoon Suite med egen pool. Väl inne på rummet knackade det på dörren och en buffé av frukter, praliner och mineralvatten (dyrare märke), en bukett rosor etc. dukades fram. Inne i badrummet var badkaret fyllt med rosenblad och Lanvin/Hermès produkter. Vi fick även ett handskrivet brev från Sofitels högsta chef i Indonesien... Mäktigt!

Lagom till middagstid gick vi upp till Club Millésime för champagne, snittar, ostar, grillat, ja allt man kan önska sig. Till och med live musik där vi fick sångaren att sjunga panta mera istället för quantala mera...

Efter någon timme ville så Elliott, vår lille kämpe, gå ner till Ipad och sängen. Då knackade det på vår dörr och en flaska champagne, två glas och mängder av jordgubbar tillägnades oss lite äldre.

Så nu sitter vi här vid poolkanten i vårt rum, sippandes skumpa, ätandes jordgubbar, försökandes att ta in alla intryck av vad detta hotell levererar. Allt medans de små snarkar i kapp... Trots sjukdom, en hormonsprutande tioårig tjej, och med allt vad detta innebär, så känns det som att vi vuxna var värda detta på vår semester. Vi ser det positiva och konstaterar att detta hotells gester trots allt gör att vi känner att "Life is good"!

Puss puss