Siffran 12

Fortsätter det i samma takt är vi uppe i 24 innan hemresa... Galenskap tycker vissa, andra skaffar en relation till var och en. Vad vi pratar om kommer så småningom klarna.

Vi låg och tryckte en hel del pool igår, vilket gett tillbaka den där härliga nyansen som passar så bra i Sverige i dessa tider. Vi är iaf två som tagit kräfttraditionen till Turkiet. Vi är djupt röda på bringa och händerna har svullnat likt ett par klor. Men så är det kanske inte så konstigt då flertalet kräftor faktiskt fiskas i Turkiet. Vi är väl tillsammans med ett gäng britter det närmaste kräftor vi kan komma. När så denna röda nyans lagt sig lite kommer vi bli härligt bruna. Kanske inte riktigt lika bruna som den engelska familjen som bor på hotellet. Elliott konstaterade att de måste ha solat väldigt mycket då det var helt svarta. Han hade svårt att ta till sig att de hade afroafrikansk ursprung och därav var de så mörka. Han frågade även om vi skulle bli lika mörka om vi solade varje dag, svaret fick helt enkelt bli kanske. Elliott nöjde sig med svaret.

Efter två timmars siesta tog vi så en taxi in till riktigta Bodrum/St Tropez. Gissa om det levde upp till ryktet? Första spotten var en kvinna, kanske 60-80 år gammal, lite svårt att avgöra, då hon var alldeles slät i ansiktet och hade två stora uppblåsta kinder (läs silikonbröst) som satt i direkt anslutning till halsen. Helt mode riktigt, hade hon ett par rejäla svarta diorbrillor som hon skyltade med likt två enorma paraboler. Till detta kortkort och kanske ett par 40 cm höga klackar. Hon/det var the shit i Bodrums PRO, det bara syntes lång väg. Ackompanjerad till stora lustjakter på kanske i genomsnitt 25 meter och många andra vackra människor så visste tom vi att nu var vi här. Vendela förslog att vi skulle köpa en sån där båt och vi sa bara, för att smälta in i miljön, att vi får räkna på det när vi kommer hem. Äntligen var vi ju mitt i creme de la creme och inget skulle få rasera detta. 

Vi intog, med Troppanstandard, en enkel måltid innan vi för att ytterligare smälta in, gick loss i butikerna. Likt Östermalmsapor med 3 meter långa armar vandrade vi solnedgången med 12 nya väskor. Vi var untouchable.

En Magnum double chocolate, en taxifärd, en bra sömn och löprunda senare sitter vi här nu i 40 gradig värme och tittar på barnen i vattnet. Vi väntar på att klockan slår 12. Då skall vi likt en söt äldre mamma Silfverling kolla in ett nytt rum.

Fortsättning följer, tills dess, skål!