Monsterfighten

Så har annandag och en fredag hunnit rulla förbi sedan sist. Återigen beror den dåliga uppdateringen pga öns internet. Trist för vi har så otroligt mycket fina bilder att dela med er. Samtidigt går denna del av vår resa mot sitt slut och vi är snart halvvägs på denna resa i tid mätt dvs. På söndag morgon 09:30 tar vi båten från Koh Lipe till Phakbara Pier på fastlandet. Därefter tar vi en minibuss inåt landet på ca 1h 30 min till Hat Yai där vi tar ett flyg till Bangkok och landar vid tresnåret. Där bor vi en natt på flygplatsen innan nästa äventyr, favorit i repris tar vid, en resa med bil och båt på ca 2h 30 min till ön Koh Samet, vårat smultronställe.

Annandagen löpte på i ett vansinnigt tempo. Först körde vi tysken och fick front row, eller Erste platz som det heter, på stranden. Därefter en sväng förbi egg corner på frukosten för en mixed omelette och lite färsk frukt. Dock missuppfattade den nya äggkocken mig något och den blandade omeletten blev när den var klar upphackad med kniv... mixed omelette som sagt. Vi fortsatte och hetsade ner till stranden och hann tokläsa, tokbada, toksola, tokslumra innan det var dax igen att börja om. Tokläsa, tokbada... osv. Pusst, klockan är redan 11 och vi hann dessutom sänka en mangoshake... Effektivt var namnet.

Sedan stressade vi vidare genom att vada, nej jag skämtar inte, vi vadade och badade oss ca. 400 meter runt udden till en helt orörd paradisstrand. Typiskt tänkte vi, inte en till. Jaha då var det väl bara att börja bada igen... orkar snart inte med detta livet. När skall man egentligen bara få ta en kaffe, läsa mailen och facebooka?

Efter denna kraftansträngning krävdes så klart mat! Tur att vi hittade ett enkelt ställe precis under palmerna vid vattenbrynet som serverade dagens lunch. Mätta och belåtna så skulle vi ut på ännu mera hiking. Vi tänkte vi skulle hinna se två ytterligare stränder på ön. Dessa var också fina såklart men inte alls som den vi har runt hörnet. Det mest anmärkningsvärda var dock att barnen inte klagade en enda gång trots att vi vandrat i 2h 30 min barfota.

Väl tillbaka på rummet bestämde vi oss för att lyxa till det annandagen till ära. Vi hade tänkt en rejäl skaldjursfrossa med fokus på räkor, musslor och hummer. Vänta lite nu tänker några av er, Heidi kan ju inte äta detta? Heidi älskar skaldjur men är allergisk men hon sa, tänk det kanske försvunnit på ett par år och det värsta som kan ske är att jag måste ropa på älgen (prata i den stora telefonen... kräkas alltså) eller få ett magknip. Det går över rätt fort sa hon och jag älskar hummer. Detta avgjorde saken, skaldjur it is.

För att på riktigt hamna i skaldjursmode öppnade vi en flarra vitt på balkongen och reflekterade över den fullmatade dagen och hur förbaskat lyckligt lottade vi är som kan  åka på såna här resor.

Uppklädda, nyrakade (asså sluta fantisera snuskhummrar) begav vi oss med raska steg mot kvällens krog ifråga, den mytomspunna grillrestaurangen Tiger! Grilloset låg som en Lützendimma över viken. Ackompanjerad av thailänsk reggaebeat kunde man tro att Thailands största rökapåklubb låg framför våra fötter. Men icke, där bara meter framför oss låg den stora ekan fylld med is, fisk och skaldjur. Det var nu det skulle ske!

Lite världsvant gled Phille upp och valde först två rejäla grillspett till barnen. Sedan gick han lös på 1 kg musslor och ett monster. Monster? Ja, den hummern var ett monster. Troligen hade halva stjärten på hummern räckt till halva Bob Marley and the walers, men detta monster var ämnad bara för oss två. Det var vi mot monstret och ett kilo musslor.

Monstret grillades och serverades med två dippsåser och musslorna kokades i chili, svartpeppar, vitlök, buljong och något mera. Detta var magiskt. Båda konstaterade att detta var bland det godaste vi ätit. Så ca 25 min efter deras entré kunde vi konstatera att världen fått två nya hjältar. Vi, enkla förortsföräldrar, hade besegrat monstret och hans bihang. Game over.

30 min gick. 1 h gick. 1h 30 min gick och Heidi mådde bra! Hon hade inte bara besegrat monstret utan nu även hennes allergi!..... Eller?

Strax efter ankomst hotellrummet vaknade så monstret till liv. Först genom att klämma henne lite lätt i magen. Sedan genom att smeka halva stjärten lite lätt på hennes gomsegel. Heidi var vid detta laget chanslös. Halva monstret skulle upp, han ville återförenas med sin bättre hälft. Det han dock inte visste var att Phille inte skulle vara ett lika lätt offer som en skaldjurallergisk Heidi. Sagt och gjort, Heidi kunde inte stå emot sin halvas infernaliska och lömska spel. Trots att hon stod emot med magknip och illamående kom han så ut klockan 23:57. En något vänskap varelse men han var fri. Kampen för Heidi fortsatte till klockan 04:14 innan hon till slut var kry igen. Det lär nog ta tid innan hon utmanar ett monster och sin allergi igen. Stackare!

Idag fredag var vi slut efter nattens kamp varför vi fokuserat på det lugna strandlivet, tidig middag och nu en thaidubbad rulle på tv med choklad och kaffe. Snart skall här tas igen förlorad sömn, krafter och ladda för sista dygnet på Koh Lipe.

Vi hörs älskade familj och vänner.

Kramar