Mummlan på maskerad i Chinatown

Hallå alla,

Har sett att ni är många som tittar in, vore sjukt skoj med en hälsning ibland ;-)

Nåväl, låt oss gå igenom dagen! Vi vaknade vid sjusnåret och vi vuxna kände att vi behövde arbeta bort sista dagarnas festligheter. Sagt och gjort, vi tog hissen upp högst upp i hotellet. Där på våning 25 ligger gymmet. Sämre utsikt när man bränner fläsk kan man ha. I princip hela KLs skyline med Petronas Towers som pricken över i:et ca 150 meter bort. Efter en timmes kämpande var vi två slagna hjältar (?) som tog hissen ner till rummet för dusch, barnaväckande och påklädning.

Vid niosnåret var vi fyra taggade och hungriga personer som tog hissen ner till 15 våningen och den berömda buffén. Den var grym med allt man kunde önska sig från rökt lax till omelettkock. Det ända minuset var som det alltid är i muslimska länder, dvs att baconet var ersatt av kossabacon... Inte alls lika bra tyvärr.

Då Kuala Lumpur befinner sig mitt i regnperioden just nu var det glädjande att solen lös så vi bytte om till badkläder och beslagtog de bäst platserna vid infinitypoolen. Plötsligt hördes från en av moskéerna "Allah akbhar..." och ett tjut hördes från Islamkännaren Elliott. "Hallllllå hör ni... Det är den där Mummlan som sjunger från slottet igen". Elliott tycker nämligen att alla moskéer ser ut som slott och vi har även förklarat att det i "slottet" finns en mullah. Denna mullah blev I Elliotts värld, helt klockrent egentligen, en mummla.

När så barnen blev lite hungriga vid tvåsnåret beslutade familjen, via ett familjeråd, att ta hissen upp och byta om, gå och äta lunch och sedan åka till Chinatown. Det var då, i hissen, det skedde. Alla(h)s vår Islamkännare Elliott levererade en andra gång. När vi kliver in i hissen står nämligen än man och hans fru. Fru var klädd i den klassiska burkan, modellen med mycket små fönster för ögonen och helt svart. Elliott tittade lite obehagligt länge på henne och när det lämnat hissen och dörrarna stängt utbrister han "vad var hon för något?"  vi frågade vad han menade och han svarade "ja vad var hon för något, vad var hon utklädd till?"  Elliott trodde hon skulle på maskerad...

Chinatown eller Jalan Petaling som det också heter var faktiskt en besvikelse. Shoppingen där går inte att jämföra med Bangkok eller Singapore, men trots denna besvikelse hittade vi ändå några saker som man betalar alldeles för mycket för och som knappt håller innan man lämnat affärern, men strunt samma, där och just då var det ju ett kap.

Galet svettiga så tog vi bussen tillbaka till hotellet vid sexssnåret. Vi blev rekommenderade detta då vägarna var fulla med Malayer på väg hem från jobbet. Bussen däremot, gratis dessutom (det ni SL) tog oss hem på 15 min. Barnen ville se på film och softa ensamma i rummet så vi vuxna passade på att gå till den Club loungen som tillhörde vårat våningsplan för lite vin och småplock som ingick där. Riktigt skönt med lite vuxentid.

Nåväl efter en stund fick vi dåligt samvete och lämnade vin och läckerheter och hämtade barnen, som dock tyckte vi kom för fort, för att gå på stan och äta något. Nu, 15 timmar senare är det ett slaget gäng som intagit sängarna. Vad som sker imorgon har vi ingen aning om. Kolla in imorgon vi 16-17 er tid så får ni svaret.

Natti natti